Fem Unga – stipendiater

1995 Fem Unga-stipendiat Greta Sundberg
Juryns motivering:
”För en löftesrik och ambitiös skrivkonst som hämtar näring ur modernt förortsliv och dessutom använder styrkan i det underifrånperspektiv som kännetecknar all god arbetarlitteratur. En välfunnen kombination av tradition och förnyelse.”

Född 1970 och uppvuxen i olika stockholmsförorter. Bor nu på Lidingö. Arbetar som dramatiker på frilansbasis. Har till exempel skrivit ungdomspjäsen Var man, om bland annat nynazism, som spelades på Regionteatern Blekinge-Kronoberg våren 2002. Pjäsen spelades sedan under vintern och våren på Unga Dramatens scen Lejonkulan i Stockholm.

Romandebuterade 1999 med Hon och Han (Högmans förlag), och finns representerad med noveller i antologier och tidsskrifter.

Jag tycker det är intressant med texter som speglar samtiden på olika vis, och skriver gärna om unga människor som befinner sig i den känsliga övergången mellan barndom och vuxenvärld.

Sedan tio år har jag varit medlem i Föreningen Arbetarskrivare och 1995 fick jag stipendiet Fem Unga. Föreningen fyller en viktig funktion och jag hoppas att också grupper i samhället som traditionellt inte räknas som ”arbetare”, till exempel arbetslösa, ungdomar och invandrare, ansluter sig i högre grad.

1996 – ingen utdelning

1997 Fem Unga-stipendiat Helen Lindgren
Juryns motivering:
”För ett författarskap som med ett intensivt, personligt språk gestaltar nutidsmänniskans utsatthet, kärlekens möjlighet och omöjlighet, kampen mot känslomässig förstening.
Hon söker sig också till övergivna landskap, letar efter språk och minnen, lyssnar till ekot efter dem som gått före oss.
Den starka uppriktigheten i Helén Lindgrens författarskap gör detta till en befriande läsning. En hoppingivande diktning som pekar utåt mot medmänniska och samhälle – och inåt oss själva”.

Helén Lindgren, glad tonårsmamma född 1962 i Åsele, Västerbottens inland. Bosatt i Umeå. Jag turnerade tidigare med enkvinnsteater för barn och läser numera till psykolog. Skriver filmmanus och körsånger. Betonar ord. Ord gör liv.

1998 Fem Unga-stipendiat Monica Lehn Domnick
Juryns motivering:
”Monica Lehn Domnicks dikter är skrivna med lakonisk distans och underfundig humor. I överrumplande och avväpnande strofer får extrakilon och avbitna framtänder sin egen poesi. De sparsmakade texterna för tankarna till Slas och Bengt Berg, men med en alldeles egen, personlig ton vilken juryn hoppas att Monica ska fortsätta att ta sig”.

Född 1948, bosatt i Lindesberg. När jag periodvis samlar mig för att skriva brukar resultatet bli noveller, kåserier, monologer och dikter. Utöver skrivandet ägnar jag en del tid till konstskapande av typen assemblage, vilket går ut på att samla saker som sedan monteras ihop till tredimensionella
konstverk. Ibland kombinerar jag assemblage med exempelvis dikter.

Jag värderar mitt medlemskap i Föreningen Arbetarskrivare högt och ser varje månad fram emot medlemsbreven som ofta har tankeväckande innehåll och ger inspiration.

1999 Fem Unga-stipendiat Maria Hamberg
Juryns motivering:
”Maria Hamberg har något att berätta. Med motiv från arbetslivet skriver hon detaljrikt och trovärdigt om vanliga, unika människor och hon gör det med inlevelse och ofta med en tragikomisk udd. Att en god historia har en väl förberedd men ändå oväntad upplösning vet Maria och vi hoppas härmed att hon fortsätter att utveckla denna sin specialitet”.

Jag vill berätta om oss, människorna som befolkar den okända världen, landet industrin. Någon gång i samband med en strejk eller fabriksnedläggelse kan tv och tidningar intressera sig för vanligt folk. Men tre dagar senare har vi tappat nyhetsvärde och spåren sopas igen. Ändå finns det arbetare. Varje dag. Hela året. Jorden runt. Det är om oss jag vill berätta.

Jag debuterade 2002 med novellsamlingen "På väg till natten". Samma år fick jag Botkyrka kommuns kulturstipendium samt ett ettårigt stipendium från Författarfonden. 2004 kom min andra bok "Några gjorde hålen", noveller och dokumenteller om kvinnliga industriarbetare. Om "Några gjorde hålen" skrev Aftonbladet: "Hamberg skildrar människor med värme, utan att idealisera eller gräva ner sig i elände. Det här är en del svensk verklighet som sällan berättas och Hamberg gör det bitvis lysande."

2000 Fem Unga-stipendiat Oscar Garcia
Juryns motivering:
”Med hjälp av ett målande språk och en självklar språkbehandling gestaltar Oscar Garcia dagens frågor. Med de erfarenheter som hans utländska bakgrund utgör, för han den svenska berättartraditionen vidare in i det moderna svenska samhället.”

Jag är född i El Salvador men har även bott några år i Mexiko och Ecuador. Till Sverige kom jag 1983, då jag var 21 år gammal. Jag skriver både på svenska och spanska. På mitt modersmål har jag publicerat två böcker, en novellsamling och en barnbok som även finns i svensk översättning. Direkt på svenska har jag främst skrivit noveller, av vilka några har publicerats, och två romaner som pryder bokhyllan i A4-format.

Jag har en magisterexamen i spanska, medieproduktion och journalistik. Under åren har jag jobbat med radio, teve, videodokumentär, översättningar, spanskundervisning, städning och äldrevård. Mitt nuvarande projekt är översättningen till svenska av en egen roman som handlar om tevenyhetspresentatören Anders Carlsson och hans hittasigsjälv-resa i Latinamerika.

2001 Fem Unga-stipendiat Monica Andersson
Juryns motivering:
”Med drastisk humor och egensinnigt, personligt språk fångar Monica Andersson ett stycke nutidsverklighet, som hon gestaltar med gott humör, kritiskt öga och en självklar tillit till de egna uttrycksmedlen.”

Född 1960. Bor i Yttertänger och Svärdsjö, Dalarna. Arbetar extra inom vården och som guide samt har en deltidstjänst på en biblioteksfilial. Skriver för att jag inte kan låta bli.

2002 – ingen utdelning

2003 Fem Unga-stipendiat Peter Eriksson
Juryns motivering:
”Med en imponerande närvarokänsla, ett språk som redan har ett omisskännligt personligt och konstnärligt signum, beskriver han vår tids problematik med engagemang och utan pekpinnar.”

Född 1968 i Luleå, men lärde mig aldrig att uppskatta snön och kylan så jag bor nu mer i Malmö. Fick smak för skrivandet via amatörteater. Lärde mig tack vare lokalrevyer att humor är det vassaste och effektivaste sättet att belysa och angripa orättvisor och annat dumt i samhället. Arbetar därför idag som frilansskribent och satiriker och skriver texter för flera olika media, bl.a. den anrika satirtidningen Nya Söndagsnisse Strix. Noveller och andra skönlitterära texter är en form av hobbyskrivande som ofta tar en något mörkare ton och handlar om vilsna människor i en värld som inte heller verkar veta vart den är på väg. För texter och mer information besök gärna min hemsida www.peterixplanet.com.

2004 Fem Unga-stipendiat Benny Holmberg
Juryns motivering:
”Benny Holmberg skriver om människor i brukets skugga med patos, svart humor och befriande energi. Denna ymniga, nästan prosapoetiska fresk över sorgens, vredens och glädjens villkor bärs upp av ett djärvt, personligt språk. En moderna politisk författare! En förnyare!”

Det kom in en varm vind från Afrika och krusade det annars nästan spegelblanka Medelhavet. Den enorma helikoptern vinschade upp mig i sele över det blåa havet och kapten på hangarfartyget USS Forrestal ropade från kommandobryggan: ‘I hope you can swim!’

Det var år 1965. Arton år gammal insjuknade jag ombord i bromströms-rederiernas m/s Travancore och räddades av amerikanska flottan utanför Livorno mitt under brinnande Vietnamkrig. Jag vaknade upp på amerikanska flottans bas i Neapel och mötte sårade amerikanska soldater. Jag vaknade också politiskt. Det var tre år kvar till 1968.

Jag är född i Malmö 1947. Har varit till sjöss som mässkalle, hökarhalva och kock. Arbetade på järnverket och på korv- och potatisfabriken hemma i bruksstaden Avesta där jag växte upp. Jag har varit fräsare på Atlas Copco i Stockholm och har läst psykologi och juridik vid universitetet i huvudstaden.

Har frilansat i Radio P4 med novellserier, följetong och med dokumentärprogram om svenskbygden Bishop Hill i Illinois. Jag har skrivit en novellsamling ”Berättelser från Aghastadhum”, illustrerad av min hustru Monika Lind Holmberg, utgiven av min hemkommun där jag berättar om min barndom. Har skrivit på DN-debatt om polisbrutalitet. Jag har en gång debuterat i Metallarbetaren med novellen ‘Anton’.

Som kuriosa har jag spelat sopgubbe i teveserien Goltuppen där Torsten Flinck bakband mig och tog mina kläder för att lura polisen.

En novell om min tid på potatisskalningsfabriken med titeln: ‘Ös för fan grabbjävel!’, har publicerats i livsmedelarbetarförbundets tidning Mål och Medel’.

2005 Fem Unga-stipendiat Amanda Frank
Juryns motivering:
”Texten behandlar ett aktuellt ämne, gestaltat inifrån och i en form som imponerar. En sorts poetisk saklighet öppnar bråddjup och rymd. Tätheten förstärks av medvetet valda berättarelement.”

Jag heter Amanda Frank, är uppväxt i Sågmyra, men bor sedan flera år i Falun. Sedan jag slutade gymnasiet har jag irrat runt och försökt komma på vad jag vill utbilda mig till. Under tiden har jag bland annat studerat av rent intresse, ämnen som litteraturvetenskap, svenska och kreativt skrivande var ett naturligt val då jag alltid läst och skrivit mycket. Den senare kursen var mycket utvecklande för skrivandet och jag känner att jag har hittat en stil som känns som min egen. Min text handlar om en ung tjej och jag skriver ofta om unga tjejer för jag tycker att de bör lyftas fram mer än vad de gör. Vi har den senaste tiden kunnat läsa i media om hur tonårsflickor skadar sig själva på alla möjliga vis. Det är på tiden att flickors problem tas på lika stort allvar som pojkars.

2007 Fem Unga-stipendiat Jenny Tedjeza
Juryns motivering:
"I ett par korta kapitel om unga tjejer visar Jenny Tedjeza att hon behärskar de berättartekniska grunderna; levande personporträtt, precision och spänst i dialogen, exakt utvalda detaljer samt att hon i varje mening driver handlingen framåt. Hon inger därmed ett löfte om att ha en angelägen roman på gång."

Jenny Tedjeza arbetar till vardags som journalist på Proletären och bor i Göteborgs södra skärgård med man och dotter. Läser en distanskurs i skrivande på Bona folkhögskola och kämpar med sin första roman. Medverkar i Föreningen Arbetarskrivares senaste antologi Kneg.

Fem Ungas hedersutmärkelser

1999 Fem Unga hedersutmärkelse Lina Hagelin
Juryns motivering:
”För en språkligt mogen och mycket angelägen poesi med motiv från unga människors allra mörkaste skuggsida. Lina (Ottosson) Hagelin använder och visar oss diktens möjligheter som befriare, tröstare och upprättare”.

Efter att ha äventyrat ett par år i Stockholm, så har jag nu återvänt till Västervik, min barndoms stad och lever nu här tillsammans med min familj, bestående av sambo och dotter. Västervik är en härlig stad att komma tillbaka till som vuxen, men jag fasar för att mitt barn ska växa upp och hata dess inskränkthet så som jag en gång gjorde.

Jaja, hon växer väl upp, blir rastlös och flyger ut ur boet, precis som jag, och en dag kanske hon återvänder och ser staden i ett nytt ljus och med nya ögon. Jag hoppas det! Men det ligger än så länge, ganska så långt in i framtiden, hon är bara tre år än.

Själv är jag numera i mitten av de 20, och pluggar frenetiskt på komvux. En vacker dag kanske det blir något av en… Eller så är jag ständigt fast i klorna på CSN och blir aldrig färdig… Men jag har i alla fall gott sällskap och läser en hel del ämnen som är mycket intressanta, så jag har roligt emellanåt.

Och så har jag ju min värld, som bara, bara är min, och som jag kan kliva in i, när allt annat blir för tungt och allvarligt, när jag bara stänger dörren om mig och flyter bort i fantasin. Det är ju så, trots allt, att det skrivna ordet är det språk som står mig närmast, och det är där jag känner att jag får ur mig det jag vill ha sagt. Kanske kan det även komma att glädja någon, då vore ingen lyckligare än jag!

1999 Fem Unga hedersutmärkelse Monica Andersson
Juryns motivering:
”För ett språkligt formsäkert författarskap, som med humor och sinnlighet beskriver nutidsmänniskan. Allt kryddat med en nypa rättfram vardagspoesi”.

Född 1960. Bor i Yttertänger och Svärdsjö, Dalarna. Arbetar extra inom vården och som guide samt har en deltidstjänst på en biblioteksfilial. Skriver för att jag inte kan låta bli.

2003 Fem Unga hedersutmärkelse Maria Gustavsdotter
Juryns motivering:
”För ett välskrivet, omsorgsfullt utformat bidrag som på ett utmärkt sätt fyller novellens krav: Att inte utskriva allt – likt flytbojar över okända vatten. Att skapa ett eget litet universum.”

2004 Fem Unga hedersutmärkelse Maria Gustavsdotter
Juryns motivering:
”Maria Gustavsdotter har kommit långt i sin utveckling som författare. Hon skriver medvetet komponerade och sammanhållna berättelser om människor, vilkas öden fångar vårt intresse och som vi berörs av. Hennes gestalter mejslas fram med små, varsamma medel och en fin känsla för bärande detaljer.”

Jag tycker att ordet är människans bästa uppfinning. Utan ord hade vi inte vetat vad vi skulle göra med hjulet. När jag var barn visste jag säkert att jag skulle bli författare när jag var stor. För att öva mig skrev jag små sagor. Några av dem skrev mamma rent på maskin och skickade till mormor och farmor. Nå författardrömmen försvann på högstadiet och när jag gick ur skolan visste jag att jag varken kunde stava eller kommatera. Det kan jag fortfarande inte. Nå, behovet att skriva försvinner inte bara för att folk säger åt dig att du inte kan. Så jag höll mig till brev i stället och skaffade mig brevvänner runt om världen. Två av dem har jag fortfarande kontakt med efter mer än 30 år.

År 1994 jobbade jag i en gardinaffär och där låg det veckotidningar i personalrummet. På lunchrasten läste jag noveller och "läsarnas sanna berättelser" och tänkte: så där kan jag också skriva. Mitt första försök blev antaget och tre efter det. När jag blev refuserad första gången skrev jag om och skickade till nästa tidning, som tog in dem. Så gör jag fortfarande.

Jag är inte författare, men jag försörjer mig på mitt skrivande. Det säljer mina noveller till de flesta av Sveriges veckotidningar och några i Norge och Danmark. Det är ett härligt jobb. För mig är det viktigt att bli läst och veckotidningar blir lästa. Jag ser det som konsthantverk. Allra bäst är de där stunderna då mina påhittade figurer sliter sig loss och börjar agera själva.

I höst (2005) kommer jag ut med min första roman.

Privat är jag gift, har fyra barn och fyra barnbarn. Hobby: Jag läser mycket, och broderar.

2005 Fem Unga hedersutmärkelse Jenny Nyström
Juryns motivering:
”Stilsäkert gestaltas den punkt där vägarna skiljs, liksom människorna. Minimalistiskt och i mättade färger tecknas gränsen, precis där den dras, mellan olika klasser.”

Jag heter Jenny Nyström och är 29 år. Från början är jag skåning men har bott hela mitt vuxna liv i Göteborg. Här arbetar jag som journalist och lever tillsammans med sambon och dottern som föddes förra året. Skrivandet har alltid varit en viktig del i mitt liv som en väg att förstå tillvaron. Jag har deltagit i en rad skrivarkurser och utbyter regelbundet texter med de vänner som har samma intresse. Hoppas att i mitt skrivande ge röst åt de alldeles vanliga människor som så sällan syns i media och visa på de orättvisor och den utsatthet som det nyliberala systemskiftet har medfört.