Åke Johansson, ledamot
Det finns en tågmästare (konduktör) i Sundsvall som är mer intresserad av vad det är för bok som resenären läser, än vad hon (oftast är det en hon) eller han har för någon biljett. Det lär vara jag. Jag växte upp i Lyckeby utanför Karlskrona i Blekinge. 1980 reste jag på tvärs mot de flesta andra, norrut, till Sundsvall. Hamnade i Norrland, men ändå mitt i Sverige.
Fackligt aktiv var jag redan på Karlskronavarvet. Nu är jag ordförande i Trafíkklubben och studie- och kulturansvarig i SEKO Mellannorrland. Har bl.a. varit drivande för att starta arbetsplatsbibliotek och för andra läs- och skrivfrämjande verksamheter. Som Läs för mig pappa! och Järnvägare läser, liksom Järnvägare skriver. I samarbete med ABF, SEKO, SJ (biblioteket), En bok för alla och Kulturrådet. En grundtanke är att få fram moderna berättelser från jobbet.Läsare javisst, men också läsenär. Som Ove Allansson. Att färdas både genom att resa och läsa. I historien och i andra kulturer. Underbart med genvägar som fungerar.
Karl Östmans, Lars Ahlins och Frida Steenhoffs böcker från ett äldre Sundsvall och figurer från Dennis Lehanes Boston och Siba Shakibs Afghanistan. De samsas på arbetets bibliotek liksom de blir mina medresenärer i livet.Efter boken Järnvägsliv, som jag redigerade åt En bok för alla, med texter av mina favoritförfattare, var det dags för en bok med mina egna berättelser från tåget. Trainspottern och andra berättelser kommer i år på förlaget Ord & Visor. Berättelser från spåren jag följer. Där färdas människor i en blues som dagligen spelas upp framför mina och andras ögon och öron.
When the train left the station / There were two lights on behind, sjöng Mick Jagger med en text han snott från Robert Johnson. Båda sjöng en blues om det vemodiga avskedet. Love in vain.Det finns många anledningar att dra ett bluesackord när ett tåg lämnar en station.
Själv skriver jag en ny text då och då. Lyssnar på ännu en blues. Och ibland snor jag (ihop) en bra historia.
Upp