Föreningen Arbetarskrivare har sina rötter i Norrland. Föreningen kom till som en följd av litteraturkurserna på Medlefors folkhögskola utanför Skellefteå i mitten av åttiotalet. Arbetarförfattaren Bernt-Olov Andersson, som var den som tog initiativ till föreningen, stötte där på skrivare med liknande erfarenheter och bakgrund: kroppsarbete, arbetarhem. Oftast blev tiden på kurserna för knapp för att föra samtalen vidare om de specifika villkor som förknippas med arbetarlitteratur.
Resultatet av medleforsträffarna blev föreningen Arbetarskrivare i Norr, som 1990 ombildades till Föreningen Arbetarskrivare
I stadgarna står att läsa:
Föreningen är landsomfattande och har till syfte att stödja och uppmuntra författarskap med utgångspunkt i arbetet. Den riktar sig främst till unga och oetablerade skrivare. Avgörande för medlemskap är den subjektiva känslan av tillhörighet till gruppen. Föreningens målsättning är att värna om och utveckla den svenska arbetarlitteraturens obrutna tradition.
Bernt-Olov Anderssons strävan har alltid varit att föreningen i första hand skall vända sig till de unga och oetablerade skrivarna. Hans tanke har varit att det på så vis hela tiden skall rinna till friskt blod i den moderna arbetarlitteraturen. Men de äldre och erfarna måste finnas där som stöd och hjälp.
– Jag vet vad poeten Stig Sjödin betydde för mig i början av sjuttiotalet. Han var ett stöd men han stod aldrig i vägen, säger Bernt-Olov.
1988 gav föreningen, som då hette Arbetarskrivare i Norr, ut antologin Lort-Sverige i dag där 15 författare ger bilder av dagsläget från var sitt område av det som Lubbe Nordström betecknade som Stor-Norrland
1992 blev Heli Kittilä ordförande efter Bernt-Olov Andersson. Därefter var Pelle Olsson ordförande 1996 - 2001 då Jörgen Hassler tog över.
Under de här åren kom två antologier ut i Föreningen Arbetarskrivares regi: Einstein i Fruängen (1995), Kärlek & Bombhot (1998). Båda på Ord & Visor förlag i Skellefteå, och båda med texter av medlemmar i föreningen.
1998 fick Föreningen Arbetarskrivare LO:s kulturstipendium i litteratur.
LO:s kulturstipendier har delats ut sedan 1962 för att stödja och betona vikten av aktiva kulturarbetare och deras arbete.
Föreningen Arbetarskrivare delar varje år, med början 1995, ut stipendiet Fem Unga för att uppmuntra och stödja lovande skrivare i föreningen. Beslutet om att utdela stipendiet togs 1994 på Arbetets Museum i Norrköping. 2008 består stipendiekommittén av Pelle Olsson och Torgny Karnstedt. Stipendiet är döpt efter den antologi en grupp arbetarförfattare gav ut 1929. Det var Erik Asklund, Josef Kjellgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och Gustav Sandgren. Volymen hette 5 unga och gavs ut av Bonniers förlag 1928.
2002 utkom ännu en antologi under titeln Fem Unga, denna gång utgiven av Föreningen Arbetarskrivare. Antologin innehåller texter av Fem Unga -stipendiaterna 1995 - 2001.
Vid årsmötet 2002 valdes Monica Pettersson till ny ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
– Målsättningen med föreningen är att uppmuntra till ett skrivande ur den lilla människans synvinkel, säger hon. Det viktigaste är att fler av föreningens medlemmar kliver ur byrålådan, når ut med sina texter och syns och hörs i olika sammanhang.
Monica Pettersson hoppas att föreningen ska inspirera och ge kraft till författandet genom det månatliga medlemsbrevet, genom att anordna bra skrivarkurser och utveckla den regionala verksamheten.
I dag har föreningen ca 200 medlemmar över hela landet, både etablerade författare och sådana som ännu inte debuterat i bokform. Medlemsbrevet kommer en gång i månaden till varje medlem. Det innehåller tips, råd, uppmuntran och tankeutbyten medlemmarna emellan. Föreningen ordnar också kurser i att skriva noveller, poesi, reportage och dramatik.
Under Monica Petterssons ordförandeskap har Föreningen Arbetarskrivare givit ut ytterligare två antologier: Polska Räkmackor (2003) Ord & Visor förlag och Kneg (2006) på eget förlag. Båda antologierna innehåller texter av föreningens medlemmar.
KNEG är en samling berättelser om att arbeta, att undvika att arbeta, att vilja arbeta, att inte kunna arbeta, att arbeta för att leva och att leva för att arbeta står det att läsa i baksidestexten till Kneg som är den sjätte och senaste antologin utgiven av Föreningen Arbetarskrivare.
Andreas Svanberg valdes vid årsmötet 2007 till ny ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
– Så länge det är många som har det så, så är det väl normalt, säger Andreas Svanberg. Skift jobbar man överallt. Och varenda mänska har väl lyft en säck? Jobbat på ett golv? Men det är viktigt att vi har skrivande människor i de här sammanhangen, människor som formulerar sin vardag. Denna stoffmassa som i det vardagliga och i livet omger oss arbetare är omöjlig att blinka bort. Den som skriver om arbete ser och ställer frågor om säkerhet och ansvar. Vi människor har en svaghet. Vi minns. Och vi känner. Men vi glömmer förutsättningarna. Så länge det är många som har det så, så är det väl normalt? Ur varje generation föds nya diktare med blick för arbetets villkor och frågor. Det är väldigt viktigt att vi tar hand om de nya ämnen till arbetarskrivare som dyker upp.
Resultatet av medleforsträffarna blev föreningen Arbetarskrivare i Norr, som 1990 ombildades till Föreningen Arbetarskrivare
I stadgarna står att läsa:
Föreningen är landsomfattande och har till syfte att stödja och uppmuntra författarskap med utgångspunkt i arbetet. Den riktar sig främst till unga och oetablerade skrivare. Avgörande för medlemskap är den subjektiva känslan av tillhörighet till gruppen. Föreningens målsättning är att värna om och utveckla den svenska arbetarlitteraturens obrutna tradition.
Bernt-Olov Anderssons strävan har alltid varit att föreningen i första hand skall vända sig till de unga och oetablerade skrivarna. Hans tanke har varit att det på så vis hela tiden skall rinna till friskt blod i den moderna arbetarlitteraturen. Men de äldre och erfarna måste finnas där som stöd och hjälp.
– Jag vet vad poeten Stig Sjödin betydde för mig i början av sjuttiotalet. Han var ett stöd men han stod aldrig i vägen, säger Bernt-Olov.
1988 gav föreningen, som då hette Arbetarskrivare i Norr, ut antologin Lort-Sverige i dag där 15 författare ger bilder av dagsläget från var sitt område av det som Lubbe Nordström betecknade som Stor-Norrland
1992 blev Heli Kittilä ordförande efter Bernt-Olov Andersson. Därefter var Pelle Olsson ordförande 1996 - 2001 då Jörgen Hassler tog över.
Under de här åren kom två antologier ut i Föreningen Arbetarskrivares regi: Einstein i Fruängen (1995), Kärlek & Bombhot (1998). Båda på Ord & Visor förlag i Skellefteå, och båda med texter av medlemmar i föreningen.
1998 fick Föreningen Arbetarskrivare LO:s kulturstipendium i litteratur.
LO:s kulturstipendier har delats ut sedan 1962 för att stödja och betona vikten av aktiva kulturarbetare och deras arbete.
Föreningen Arbetarskrivare delar varje år, med början 1995, ut stipendiet Fem Unga för att uppmuntra och stödja lovande skrivare i föreningen. Beslutet om att utdela stipendiet togs 1994 på Arbetets Museum i Norrköping. 2008 består stipendiekommittén av Pelle Olsson och Torgny Karnstedt. Stipendiet är döpt efter den antologi en grupp arbetarförfattare gav ut 1929. Det var Erik Asklund, Josef Kjellgren, Artur Lundkvist, Harry Martinson och Gustav Sandgren. Volymen hette 5 unga och gavs ut av Bonniers förlag 1928.
2002 utkom ännu en antologi under titeln Fem Unga, denna gång utgiven av Föreningen Arbetarskrivare. Antologin innehåller texter av Fem Unga -stipendiaterna 1995 - 2001.
Vid årsmötet 2002 valdes Monica Pettersson till ny ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
– Målsättningen med föreningen är att uppmuntra till ett skrivande ur den lilla människans synvinkel, säger hon. Det viktigaste är att fler av föreningens medlemmar kliver ur byrålådan, når ut med sina texter och syns och hörs i olika sammanhang.
Monica Pettersson hoppas att föreningen ska inspirera och ge kraft till författandet genom det månatliga medlemsbrevet, genom att anordna bra skrivarkurser och utveckla den regionala verksamheten.
I dag har föreningen ca 200 medlemmar över hela landet, både etablerade författare och sådana som ännu inte debuterat i bokform. Medlemsbrevet kommer en gång i månaden till varje medlem. Det innehåller tips, råd, uppmuntran och tankeutbyten medlemmarna emellan. Föreningen ordnar också kurser i att skriva noveller, poesi, reportage och dramatik.
Under Monica Petterssons ordförandeskap har Föreningen Arbetarskrivare givit ut ytterligare två antologier: Polska Räkmackor (2003) Ord & Visor förlag och Kneg (2006) på eget förlag. Båda antologierna innehåller texter av föreningens medlemmar.
KNEG är en samling berättelser om att arbeta, att undvika att arbeta, att vilja arbeta, att inte kunna arbeta, att arbeta för att leva och att leva för att arbeta står det att läsa i baksidestexten till Kneg som är den sjätte och senaste antologin utgiven av Föreningen Arbetarskrivare.
Andreas Svanberg valdes vid årsmötet 2007 till ny ordförande i Föreningen Arbetarskrivare.
– Så länge det är många som har det så, så är det väl normalt, säger Andreas Svanberg. Skift jobbar man överallt. Och varenda mänska har väl lyft en säck? Jobbat på ett golv? Men det är viktigt att vi har skrivande människor i de här sammanhangen, människor som formulerar sin vardag. Denna stoffmassa som i det vardagliga och i livet omger oss arbetare är omöjlig att blinka bort. Den som skriver om arbete ser och ställer frågor om säkerhet och ansvar. Vi människor har en svaghet. Vi minns. Och vi känner. Men vi glömmer förutsättningarna. Så länge det är många som har det så, så är det väl normalt? Ur varje generation föds nya diktare med blick för arbetets villkor och frågor. Det är väldigt viktigt att vi tar hand om de nya ämnen till arbetarskrivare som dyker upp.
