Förtroendevalda

Maria Gustavsdotter, ledamot
Jag tycker att ordet är människans bästa uppfinning. Utan ord hade vi inte vetat vad vi skulle göra med hjulet. När jag var barn visste jag säkert att jag skulle bli författare när jag var stor. För att öva mig skrev jag små sagor. Några av dem skrev mamma rent på maskin och skickade till mormor och farmor. Nå författardrömmen försvann på högstadiet och när jag gick ur skolan visste jag att jag varken kunde stava eller kommatera. Det kan jag fortfarande inte. Nå, behovet att skriva försvinner inte bara för att folk säger åt dig att du inte kan. Så jag höll mig till brev i stället och skaffade mig brevvänner runt om världen. Två av dem har jag fortfarande kontakt med efter mer än 30 år.

År 1994 jobbade jag i en gardinaffär och där låg det veckotidningar i personalrummet. På lunchrasten läste jag noveller och "läsarnas sanna berättelser" och tänkte: så där kan jag också skriva. Mitt första försök blev antaget och tre efter det. När jag blev refuserad första gången skrev jag om och skickade till nästa tidning, som tog in dem. Så gör jag fortfarande.

Jag är inte författare, men jag försörjer mig på mitt skrivande. Det säljer mina noveller till de flesta av Sveriges veckotidningar och några i Norge och Danmark. Det är ett härligt jobb. För mig är det viktigt att bli läst och vackotidningarn blir lästa. Jag ser det som konsthantverk. Allra bäst är det där stunderna då mina påhittade figurer sliter sig loss och börjar agera själva.

Privat är jag gift, har fyra barn och fyra barnbarn. Hobby: Jag läser mycket, och broderar.